ANNE ANNE ANNE ANNE ANNE ANNE

Idag var vi på bröllop, det var våra kompisar Emelie och Christian som gifte sig. Så fina de var och vilken tur med vädret!!

Oliver skötte sig också, sov i stort sett hela tiden.

 

 

 

 

 

Fick dessvärr inga bilder från detta då jag antingen höll i Oliver eller inte kunde komma tillräckligt nära.

Men vi åt och drack gott efteråt.

Daniel kom senare på kvällen efter en vecka ifrån oss pga jobbet, han var efterlängtad :))))

 

 

Bild är från grillfest hos mamma förra helgen som jag missade att skriva om. Myyys med la familia.

 

 

 

Sabina tog studenten idag!! Jag fattar det inte riktigt.... vart tog åren vägen?? ;)

Jag är mycket stolt och glad för hennes skull, bra betyg och stipendium för bästa projekt arbete. Motiveringen till detta gjorde mig rörd när jag läste det. Mer målmedveten tjej får man leta efter.

Vi hade lite otur med vädret dock, kom en regnskur en stund innan de sprang ut men precis när de kom ut sprack det upp (som tur väl var).

 

Idag var det Sabinas bal - ååååååh vad fin hon var (tycker nog alla mammor att deras döttrar är, men Sabina var extra fiiiin ;)

 

Ikväll åkte vi till Öland och stugan, ska vara på östra sidan ända till nästa helg. Många saker på gång nu, som bal+student+examen+bröllop. Daniel åker hem i veckan för att jobba men jag och Oliver blir kvar hos mamma.

Men vi åker inte till Torsås förens på fredag (7/6).

Resan till Öland gick bra, Oliver sov nästan hela vägen (det tar ju drygt 3 timmar).

 

 

 

Sofie har kommit över helgen - såååå kul!! Lite grillning fick det bli - mums mums.

Inga planer för helgen utan blir till att följa Olivers tids schema.

 

 

 

 

Idag fick vi hembesök av Distriktssköterskan. Fick massor av information men viktigast var vägningen. Idag vägde han 4020gr.

Dessvärre gör det så j-dra ont när han ammar, han har fel sugteknik och det gör att de blir blåsor/sårigt. Skit jobbigt faktiskt, första sugen tror jag att jag ska skrika eller krama ihjäl honom... gör att jag nästan sitter och velar med att ge bröstet pga att man vet vad som komma skall. Men får kämpa på och hoppas på att det blir bättre.

 

 

 

 

Allt rullar på - äta, sova och byta blöjor. När vi var tillbaka på BB så hade han gått på sig bra så det var skönt att veta. Han vägde ju 4140gr när han föddes, var sedan nere på 3730gr när vi åkte hem. Sedan vägde han 3915gr när vi var tillbaka.

Idag blev det första badet, inte så jätte populärt :)

 

Vi fick åka hem idag, men det var nog på håret. För han har gått ner precis 10% av sin vikt och där gick gränsen. Men vi är inte utskrivna utan ska tillbaka på måndag för vägning. Jag får pumpa som bara den :)

Daniel matar sedan lilleman med en "fingersond", ska hjälpa honom att få tungan rätt förhoppningsvis. Han ser hel mysig ut när han ätit och proppmätt efter matningen.

Emma och Daniels föräldrar kom förbi för att få se honom :)

 

Första gången i bilstolen

Amningen vill inte komma igång riktigt, eller rättare sagt lille killen suger inte som han ska. Han kör upp tungan i gommen. Har fått börja med amningspump för att jag ska komma igång och då ska det förhoppningsvis göra så att han börjar suga rätt lite lättare. Man känner sig som en liten kossa ;) Men gisses vad det var effektivt det var på att få igång mig. Vi blir kvar tills att vi märker att amningen funkar.

Alla andra prover/undersökningar har varit bra så här långt.

 

Denna bilden tycker jag är fin :)

 

 

 

 

 

 

Första dygnet på BB avklarat. Vi bytte rum då vi först fick ett rum med en gästsäng till Daniel, dvs en fåtölj man bäddar ut. Var inte så skön för honom.. Och så fick vi istället så gott som ett "hotell rum", dubbelsäng med sängar som man kan ställa höja/sänka vid huvudet och fötterna. Väldigt skönt att det inte längre är att man delar rum med någon/några andra utan för reda sig själva och att pappan får vara kvar. En väldigt possitiv sak.

Har inte hänt så mycket, vi slappar och lilleman för inte så mycket väsen av sig (gör inte det första dygnet) men när han är vaken så försöker vi komma igång med amningen.

Man åker någon våning ned för att få frukost, lunch, middag, kvällsmat.

 

 

Idag kl. 4.21 kom vår lille son till världen. 4140gr och 53cm lång.

Men gisses vilken pärs det blev att ta sig igenom.. Här kommer en liten kortfattad summering för den som är intresserad:

Han var beräknad till att komma 21 maj och kl.3 på morgonen 21 maj gick vattnet för mig när jag gick på toaletten. Ringde till förlossningen som ville vi skulle avakta till kl.9 om jag inte fick några värkar så vi bokade den tiden. Men efter ca 30min så började värkarna så smått. Vid 5-tiden ringer vi förlossningen och vi får komma in. Då har jag ca 5-7 minuter mellan värkar.

Vi anländer till förlossningen 6.30 (nattpersonalen tar emot oss). Då har jag ca 4-5minuter mellan värkarna och är öppen 3 centimeter (man ska vara öppen 10cm innan krystningen tar fart).

Eftersom jag har täta och intensiva värkar får vi ganska omgående ett förlossningsrum. Angående val av smärtlindring kommer vi fram till att lustgas nog räcker (jag hoppas/tror att det ska gå lika fort som med Sofie) men tjii fick jag... Så när klockan närmar sig lunch bestämmer vi oss för att gå för epidural (ryggbedövning), då har jag haft värkar med 2minuters mellanrum i ett antal timmar och börjar bli helt slut. Dessvärre så tar inte första sticket och inte heller andra... men på tredje försöket så funkar det. Då är kl. närmare 14. Därefter så känner jag inte värkarna alls och kan tom vila lite. När så kvällspersonalen kommer är det slut på vilandet och man börjar öka på värkstimulerande dropp, när vi börjar är det värdet 20 och när vi slutar har de ökat på till 180. Men jag känner inte direkt så mycket mer än att det är ett tryck nedåt. Nämnas bör väl att nu på eftermiddagen är jag öppen ca 5-6cm. Normalt öppnas man ca 1cm i timmen men inte jag denna gången!!!

Vi kämpar på och så kommer nattpersonalen (igen), det går sakta sakta framåt. Men ca kl.2 på natten så vill man att han ska komma ut så man har kejsarsnitt som ett alternativ, men först öka på droppet lite till. Just då hade jag helst tagit kejsarsnittet då jag var heeeeeelt slut, men helt plötsligt händer det en massa. Jag känner inga krystvärkar pga bedövningen så de får säga till mig när jag ska krysta. Och så till slut så får vi se vår lille son, en helt underbar känsla.

Vi avslutar med dagpersonalen som anländer (igen) och får smörgåsar och dricka. Då har jag inte ätit sedan kvällen 20 maj, så gissa om jag vart hungrig!?